”Jag heter Rosalie”, Raben&Sjögren, 2002

Rosalie Sandström är sex år och ska börja i sexårs, eller förskolan som pappa brukar säga. Oftast är det roligt i skolan men det är också besvärligt. Som det här med att heta Rosalie. Det är inte kul för det låter som namnet på en ko. Rosalie skulle mycket hellre vilja heta Linda eller Anna.

Ingrid Carlberg beskriver på pricken den många gånger svåra ålder som Rosalie befinner sig i. Ibland är det så mycket skratt som vill ut att man inte kan låta bli att skratta, och andra gånger är det omöjligt att hålla tillbaka tårarna trots att man verkligen anstränger sig. Och ibland blir det så fel fast man bara försökte göra sitt bästa. Rosalie pendlar mellan självförtroendesvackor och att tycka att hon är bäst i världen.
Maria Thore har gjort illustrationerna i tusch och blyerts.

”Ingrid Carlbergs text uttrycker sexåringens frustration över att vilja mycket, men att inte alltid kunna förstå. Att göra detta läsvärt för sexåringen själv är skickligt. Skildringen av Rosalie den här förskräckliga lördagen då hon tvingar sig att hålla-tyst-överenskommelse med sig själv hör till de starkare inslagen i boken. Den uppvisar allt man kan önska av både stilistisk finess och psykologisk insikt.”

                                                                                       Cecilia Östlund i Opsis Kalopsis, 2002